Kanske var det en resa jag redan var inne på, kanske är det något nytt på grund av min frånvaro från det stundtals ändlösa surfandet. Jag känner mig dock inte lika känslomässigt avtrubbad längre. Om jag går in och läser nyheter, eller till och med när jag läser fiktion, så blir jag starkare påverkad nu än tidigare. I takt med att experimentet fortsätter så blir det tydligt att jag påverkas. Hur detta kommer hålla i sig ska jag se till att följa, är det en tillfällig ökning eller något ihållande?
Hur märks det? Jag skulle säga att det är båda delar av skalan som påverkas. Ledsam fiktion eller hård verklighet har båda en tendens att få mig att känna mig nedstämd. Jag läser nästan inte alls debattsidorna i Dagen, eller någon annan tidning, alls längre. Den otäcka oviljan att lyssna till den andra sidans argument (jag vet att mediet i sig söker den polariteten, hur kul är en debattsida där alla är överens?) påverkar mig starkt negativt. Å andra sidan så blir jag tydligt gladare av positiva saker jag ser runt mig som busschauffören som hälsar lite extra glatt, ett kärlekspar på stan eller ett vackert träd.
Framåt här på sidan tänker jag försöka titta närmare på de saker jag lovade mig själv att försöka med i början av experimentet. Några kanske ska uppdateras, andra tillfogas och ytterligare några omvärderas. Var det bra regler som gör mig gott? Hur påverkar frånvaron mig? Jag börjar med YouTube.
Innan jag tog mitt beslut tittade jag på ett antal timmar YouTube i veckan. Det var främst inom mina fritidsintressen (brädspel och hockey) men även en del kanaler som var rent allmänbildande eller hade med min tro att göra. Jag hade för vana att ha YouTube på när jag lagade mat eller ville slappna av i allmänhet. Det var en skön avkoppling när det inte fanns något annat jag orkade göra. Jag trodde att jag skulle ha svårare att släppa nyhetsflödet och känna större ”FOMO” (fear och missing out) men det har varit förvånansvärt lite av den varan. Däremot saknar jag något att göra när jag är för trött för att läsa.
Anledningen till att jag börjar med att skärskåda just YouTube är för att det är den del jag saknar mest. Dock inte av de anledningar jag trodde utan av två andra anledningar. Först avkopplingen, som jag redan nämnt. Nummer två är att det känns som om jag förlorat ett par vänner. Jag känner av att jag saknar ett par personer som jag ofta tittat på, inte främst för att jag saknar deras innehåll men deras röster i mitt liv. Det är en intressant upptäckt och säger något om YouTubes styrkor som socialt medium. Även om kommunikationen bara går åt ena hållet är det ändå en känsla (falsk eller bara annorlunda?) av en relation.
Vilket påminner mig om den gången min fru nästan hälsade på en av våra favorit-YouTubers som om det vore en vän, innan hon kom på vem det var.
Till sist var YouTube en bra start att vända och vrida på för det är också den jag sliter mest med att inte falla tillbaka till. Jag har, ska jag erkänna, sett några videor både för att uppdatera mig på NHLs slutspel och för ett checka in på några av mina favoriter. Det är dock något som jag ska ta nya tag med att undvika.
Så för min del tänker jag att regeln jag satt upp ska fortsätta gälla:
– ”Jag kommer sluta se på YouTube och Twitch, annat än om familjen vill visa något.”